Du borde kolla på det här, Jerry.
Det är nog ett UFO som är på väg hitåt.
Hur många gånger måste jag säga det?
UFO:n existerar inte.
Energiavtrycken är massiva.
Vad ska vi ta oss till? Jag tog jobbet
för att man inte behöver göra nåt!
Jag har räknat ut var den träffar.
Det verkar vara... Kalifornien.
Supernovan, det här är röda dvärgen.
Vi har ett! Kod: Nimoy!
MONSTERS vs. ALIENS
Svensk text: SSG - SweSUB Group ©
Påskharen och FRiEND
www.SweSUB.nu
Vad gör ni här?
Klockan är ju fem på morgonen.
Sätt på TV:n nu!
Morgondimman ger en solig dag.
24 grader,
en perfekt dag att ta det lugnt på.
Eller en perfekt dag att
gifta sig med Susan Murphy på.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också.
- Godmorgon, Modesto.
- Kanal 172.
- Du ser underbar ut, älskling.
- Tack, mamma.
- Min lilla flicka.
- Pappa!
Trots att jag tänker lova bort dig...
Kommer jag alltid att ta hand om dig.
- Du kommer få mig att börja gråta.
- Jag kan inte hjälpa det.
Hallå, allihopa! Lystring!
Bröllopet börjar om 30 minuter.
Min vackra svärdotter.
Det är som en saga. Romantiskt.
Jag vet. Tänk bara...
Vid den här tiden imorgon är jag i Paris.
Snart är vi inte bara på smekmånad där.
Derek blir en utrikeskorrespondent-
-då ska vi resa över hela världen.
- Mina fingrar är korsade.
Ett är kortare än det andra. Det går i
familjen. Dina barn kommer att ha det.
- Du är verkligen vacker.
- Du med... Eller stilig menar jag.
Jag är nog bara lite nervös.
Jag är för mycket med våra föräldrar.
Vi blir ensamma snart. Bara vi två.
Då kan vi mata
varandra med chokladpraliner.
- Är det nåt på tok?
- Nej. Det är bara det...
...planerna har ändrats.
Vi ska inte till Paris.
- Varför inte?
- Vi ska till ett bättre ställe.
- Tahiti?
- Nej, Fresno.
Hur kan Fresno vara bättre än Paris?
Jag kan bli kanal 23:s nyhetsankare.
Chefen vill att jag ska komma direkt.
Derek. Det är...fantastiskt.
- Fresno ligger väl bra till?
- Javisst, vi är på gång.
- Angående Paris...
- Det går bra. Så länge vi är tillsammans.
Fresno är den romantiskaste staden i
hela världen. Jag är så stolt över dig.
Av oss. Inte bara mig.
Vi är ett lag nu. Du är stolt över oss.
Försvinn nu. Det betyder otur
att se mig i klänningen.
Jag tror ju inte på det där. Det snygga
nyhetsankaret väntar på dig vid altaret.
- Jag älskar dig. Jag sa det.
- Jag älskar dig också.
Susan?
Var kan hon vara? Var är du?
- Var har du varit?
- Jag träffades nog av en meteor.
Alla brudar känner så på bröllopsdagen.
Herregud, titta på dig själv.
Du är smutsig.
- Du...glöder.
- Tack.
Nej, Susan. Du glöder verkligen.
Du är grön!
Nej...! Derek?
- Vad är det som händer?
- Ni krymper.
- Du växer.
- Få det att sluta!
Det här är omöjligt.
Nej, det här kan inte hända.
Allt är bra. Ta lite champagne
så ska vi reda ut det här.
- Jag når inte!
- Hjälp mig, Derek.
Jösses!
Titta på bruden!
Det är hennes bröllopsdag, Carl.
- Derek... Derek!
- Jag är skadad.
Vad är det som händer med mig?
- Oroa dig inte. Vad du än gör...
- Derek!
Vilka är ni? Vad gör ni?
- Sluta! Var försiktiga!
- Släpp mig! Vet ni vem jag är?
- Snälla, låt honom vara.
Snabba på!
Derek...
Jag måste sova lite till, älskling.
Varför ställde du klockan?
Vi är ju på smekmånad.
Hallå?
Vad är det som händer?
Hallå?
- Det är bara ett par ben.
- Tyst! Hon kan höra oss.
Hur då? Ben har inga öron.
Hallå?
Är det nån där?
Kan ni berätta var jag är nånstans?
Hallå? Vad var det?
Hej, där.
Kan du sluta? Var försiktig!
Snälla, madam. Sluta med det!
Den galna vetenskapsman som
skapade dig gick verkligen hela vägen.
Du...pratar.
Hejsan! Min rygg!
Jag skoja bara, jag har ju ingen rygg.
- Som du kan se har han ingen hjärna.
- Man behöver ingen.
Eller faktiskt så...
Jag har glömt hur man andas.
- Hjälp mig, doktor Cockroach.
- Andas in.
- Du räddade mitt liv.
- Titta på dig. Jag vet vad du tänker.
Första dagen i fängelset och
du vill ta dig an den tuffaste snubben.
Ninja.
Aj!
- Vad? Hon finner inga ord.
- Hon?
Vi är i närvaron av ett
kvinnligt monster.
- Titta på brösten.
- Vi måste prata.
- Vi gör inget bra första intryck.
- Jag pratar iallafall.
Kunde vi inte få en vargman eller en
mumie, nån man kan spela kort med?
- Vad heter du, madam?
- Susan.
Nej, vi menar ditt monsternamn.
Vad skriker folk när de ser dig?
- "Se upp, här kommer..."
- Susan.
- Susan! Jag skrämde precis mig själv.
- Ja! Matdags.
Vidrigt. En toffel.
Säg inte att det här är på riktigt.
Jag bröt nog ihop på bröllopet.
Går på medicin och har hallucinationer.
Stirra inte på Insectosaurus.
Han kommer att kissa på sig.
- Det måste finnas en dörr. Var är den?
- Oroa dig inte.
Gillar du när jag kliar dig på magen?
Snälla, jag hör inte hemma här!
Släpp ut mig!
- Det är ingen bra idé.
- Släpp ut mig!
Monster! Tillbaka till era cellar.
Tack, gode Gud. En normal person.
Du är väl normal?
Inte hälften maskin...
Vad ni än kallar dem.
En cyborg?
Jag är ingen cyborg.
Jag heter General WR Monger.
Jag bestämmer här. Följ mig.
Det är dags för din rundvandring.
1950 kunde vi inte
hantera sanningen om monster-
-och fokusera få viktigare
saker som att betala skatt.
Regeringen sa att monster var en myt.
Sen låstes de in i den här byggnaden.
Jag är inget monster. Jag är normal.
Jag är ingen fara för nån eller nåt.
Jag är ledsen.
Hur länge kommer jag att vara här?
Får jag kontakta mina föräldrar? Derek?
- Nej.
- Vet de var jag är nånstans?
Det här stället finns inte.
Ingen kontakt med den yttre världen.
Sju, åtta...
999... 1000. Jag fattar inte
att jag gjorde tio repetitioner.
Susan. Du har inget Uran på dig?
Dra tillbaka förmånerna
för Cockroach på direkten.
Vi har dekorerat om din cell.
Vi vill ha dig lugn.
Jag vill inte ha en affisch.
Jag vill ha en riktig kattunge.
- Jag vill hem.
- Gråt inte nu.
Se inte det här som ett fängelse.
Se det som ett hotell-
-som är låst från utsidan.
En sak till... Regeringen har
bytt ditt namn till Ginormica.
Påbörjar sekvens för återuppvaknande.
Vem vågar väcka mig?
Quantonium har hittats på en planet
långt borta - i Omegakvadranten.
Omegakvadraten? Vad lamt.
Meteoren har spårats till sektor 72-4.
Till en planet som kallas: Jorden.
- Vilken hemsk lerklump.
- Skicka iväg robotsonden.
Utvinn Quantoniumet med alla medel.
Jag vill ha allt. Vartenda droppe.
- Ja, Gallaxhar.
- Inget kan stå ivägen för mig nu.
- Stressa inte, Katie! Jag är inte redo.
- Lugna dig. Det är som att dansa.
Jag kan leda.
Katie... Jag har ett möte imorgon.
Öppnade du den här?
Vad bra, det är polisen.
- Vi gjorde ingeting, konstapeln.
Jösses! Hur kunde jag låta dig övertala
mig till det här? Vi borde nog dra.
- Eller så kollar vi in det.
- Är du galen!? Vänta! Lämna mig inte.
Min vrist... Den är nog bruten.
- Katie?
Det här är den värsta dejten någonsin.
Jag är rädd, Katie.
Den sågs vid midnatt igår kväll
av ett par som var på dejt.
Ingen vet vad det är
eller var det kom ifrån.
Okej. - Jag har precis fått
höra att USA:s president har anlänt-
-och han ska ta första kontakten.
Jag måste närma mig ensam. Det här
handlar om... Fredlig kommunikation.
Ja, sir. Mr president.
Allt ser bra ut.
Vi har pappa björn i sikte. Allt klart.
- Befälhavare, gör nåt våldsamt.
- Ni hörde honom. Eld!
Vi behöver flygunderstöd!
ÅK HEM, ET!
- Beordra full reträtt!
- Full reträtt!
Pappa björn rör på sig.
Är det så du vill leka?
Ät bly! De verkar äta det.
- Få in honom i helikoptern.
- Jag är en modig president.
Flytta på er!
- Sir, vi måste få tillåtelse att...
- Vi offrar dem till roboten.
- Jorden har bara två veckor kvar.
- Det kommer att bli en stor katastrof!
- Vi behöver de bästa vetenskapsmännen.
- Kan USA fraktas till en säkrare planet?
- Vi ger utomjordingen ett grönt kort.
- Det är vid såna här tillfällen-
-som jag frågar mig själv:
Vad skulle Oprah ha gjort?
- Det är en katastrof.
- Sluta! Gör det inte!
- Den knappen skickar iväg kärnvapnen!
- Vilken knapp ger mig en latte då?
Det är den andra, sir.
- Vilken idiot designade den här?
- Det var du, sir.
Sparka nån, Wilson.
Jag tänker inte bli den presidenten
som regerade när Jorden gick under-
-så tänk ut nåt snabbt!
- Det var en god kopp kaffe.
- Mr president!
Jag har inte bara en idé.
Jag har en plan också.
Vanliga vapen har ingen effekt
och kärnvapen är inget alternativ.
- Visst är de det, bara...
- Nej, vänta!
Jag ska berätta sanningen för dig.
Det är mörka tider. Oddsen är emot oss.
Vi behöver nåt mer. Vi behöver rå styrka.
Vi behöver... Monster.
Självklart, det är så enkelt.
Jag...förstår dig inte riktigt.
De senaste 50 åren har
jag fångat monster-
-och låst in dem i en hemlig byggnad.
Nämns namnet är det ett brott.
Hänvisar han till Area 5...
Mr president.
Hälsa på Insectosaurus.
Miss Ranson, snälla.
Strålning av kärnvapen gjorde honom
till ett monster på 100 meter-
-som attackerade Tokyo.
Här har vi: Missing Link.
En 20 000 år gammal fiskman som
utvanns av vetenskapsmän.
Han rymde och härjade
omkring sitt gamla vattenhål.
Det här är dr Cockroach.
Den smartaste mannen i världen.
Han uppfann en vetenskaplig maskin-
-som gav människorna
kackerlackornas förmåga att överleva.
Tyvärr så blev det en bieffekt.
- Den här kallar vi: B.O.B.
- Kan nån ta ut henne härifrån!?
Tack. En genetiskt förändrad tomat-
-kombinerades med en
kemiskt förändrad fyllning.
Resultatet blev en levande slemhög.
Som blev en oförstörbar gelémassa.
Och vårt senaste monster: Ginormica.
Fortsätt, general.
Hela kroppen är ren energi som
ger henne enorm styrka och storlek.
De här monstren är vår bästa
chans att besegra roboten med.
Har vi inte ett utomjordiskt problem?
Vi behöver inget monsterproblem också.
Har du en bättre idé, mes?
Stanna där du är.
General, jag föreslår att vi kör på din
"monster vs utomjordingar"-idé.
Din tur.
- Har du...några...treor?
- Ja, det har jag.
- Hur gör du? Du har sån tur.
- Tur har inget med det här att göra.
Vad i...?
De kallade mig galen!
Men jag ska allt visa dem.
Doktorn... Jag föreslår att du inte
skrattar så när jag är fastspänd här.
Du har rätt, Insecto. Lurendrejaren har
experimentet på dig i över en månad.
Jag är en galen vetenskapsman,
det är en viss skillnad.
Vad har jag för val.
Om han kan göra mig normal.
Eller mindre, så kan jag ge mig av.
- Återgå till livet jag borde ha...
- Låt mig gissa. Fresno?
Det är bara början. Sen kommer
Milwaukee, New York och sen...
- Dra i spaken. Men skratta inte.
- Det kan sticka till lite i hjärnan.
- Susan! Hallå!?
- Är jag liten igen?
Tyvärr inte.
Du kan faktiskt ha växt lite.
- Vi gör ett nytt försök imorgon.
- Du fattar inte, eller hur?
- Inget monster har lyckats rymma.
- Osynliga mannen gjorde ju det.
Nej. Vi sa det för att du
inte skulle bli upprörd.
Han dog av en
hjärtattack för 25 år sedan.
- Jo... I den där stolen.
- Han är fortfarande där.
- Förstår du? Ingen kommer ut.
- Ni ska ut, monster!
Tills idag.
Så om jag har fattat det hela rätt.
Ska vi slåss mot en utomjordisk robot?
I utbyte har USA:s
president lovat er frihet.
Snart är jag tillbaka i Dereks armar,
eller han i mina.
Jag vill tillbaka till vårlovet på
Coco Beach och skrämma alla.
- Jag gör klart mina experiment.
- Nej, det är jag B.O.B.
- Då är jag en jättestor dam.
- Det är Susan.
Då ger jag mig av till
Modesto och umgås med Derek.
Jag förtjänar att få en chans
med att vara med Derek.
Ge er av lugnt och sansat.
Det är ett nödläge. Vi evakuerar staden.
Byten är uppskattade,
men inte nödvändigt.
Nu kör vi!
Det här är San Francisco.
Jag bor nästan här.
- Känn vinden i dina antenner.
- Jag har inte varit ute på 50 år...
-...det är fantastiskt här.
- Det är varmare. Är Jorden varmare?
Det vore bra att veta.
Det vore en bekväm sanning.
Det är en robot!
Försök att inte skada den för mycket-
-jag kanske vill ta med honom tillbaka.
Du sa inget om att den skulle vara enorm.
Vänta! Stanna kvar!
Jag tror att han ser oss.
- Hallå, hur är läget? Välkommen.
- Vi är här för att förgöra dig.
- Jag kan inte slåss mot den.
Jag hyperventilerar.
Har nån en jättestor påse?
Slappna av.
Jag har det under kontroll.
Göm dig i staden, Susan. Du är säker där.
Men håll dig ifrån Tenderloin.
Jag ska bygga om den här övervuxna
burken till en hopskrynklad burk.
Okej,
satsar nån 20 dollar på Insectosaurus?
- Kolla in hur stor han är!
- Fot!
Jag har honom, grabbar!
Jag släpper inte, jag tröttar ut honom.
Han saktar ner.
Gå till stan, Link.
Jag kommer så fort jag kan.
Eller... Så får du komma ifatt mig.
Nej!
Okej, det här klarar jag.
Ja, det gjorde ont.
Hoppa in. Jag har en plan.
Varmkorv!
Okej, Link.
Jag tänker köra upp jämsides-
-då du hoppar in, och...
- Fånga mig!
Kom igen. Sätt fart.
- Tuta inte.
Ursäkta mig. Jag är på din högra sida.
Jag har ingen kontroll.
Nej.
Allting kommer att ordna sig.
Jag ska få ut er. Vänta bara.
Ni måste av bron innan...
Nej!
Rör mig inte!
Jag kommer igenom. Akta.
Hej, hårboll. Var har du varit?
- Jag vet. Pappa är ur form.
- Varför försöker den att döda mig?
- Bra jobbat.
- Jag får göra allt!
Inte länge till. Kom igen!
Nu sänker vi den här saken!
En skyddssköld! Typiskt...
Du kan inte krossa en kackerlacka!
Insectosaurus.
- B.O.B! Hjälp mig!
- Ledsen, jag glodde på fågeln därborta.
- Vi måste få bort folket från bron!
- Uppfattat!
- Flytta vägavdelarna.
- Ja, just det. Mitt fel.
Kör!
- Link?
- Jag mår inte bra...
Du klarar det här, Susan.
Nu sänker vi den här saken...
Återtagandet har misslyckats.
Var inte arg, det händer alla.
Den lägre livsformen tror att hon
kan stjäla mitt Quantonium!
- Skicka en ny sond omedelbart!
- Quantonium kan inte återfås med robot.
Kolbaserad livsform,
även känd som Susan, är för stark.
Tror du, bara för att du är stor och
stark, och kan förstöra min robotsond-
-att jag ska springa och gömma mig?
Sånt har jag slutat med.
Dator, sätt kurs mot jorden.
Jag ska återta Quantoniumet själv,
om jag så ska slita det ur hennes kropp.
En cell i taget!
Försiktigt, det är varmt.
Hade ni bett mig besegra en gigantisk
robot för tre veckor sedan-
-hade svaret blivit, nej!
Men jag klarade det! Jag!
Såg ni hur stark jag var? Det finns nog
ingen burk i världen jag inte kan öppna.
Du var en riktig hjälte, min kära.
Jag älskade hur du räddade dem på bron.
Snyggt. Var hon inte fantastisk, Link?
Ja, hon är kanon.
Riktigt häftig. Älskade det.
Efter allt det där tuffa snacket
blir du utspelad av en tjej.
- Inte undra på att du är deppig.
- Jag är inte deppig.
- Jag är trött!
- Varför? Du gjorde ju inget.
Jag har sovit dåligt.
Jag har sömnapness... apné.
Han är lite rostig. Sömnberövad.
Du blir ditt gamla jag på nolltid.
Och det blir jag också.
Vad hände med, "det finns ingen burk i
världen jag inte kan öppna"-grejen?
Hittade du nån burk att öppna?
Var det inlagd gurka i den?
- Var är jätteburken med inlagd gurka?
- Det han försöker säga är-
-att vi alla tror att den nya
Susan är kissemissen.
- Ledsen.
- Tack ska ni ha, killar.
Det är så rart.
Jag har ett normalt liv som väntar.
Berätta hur det här normala livet
fungerar när du är en jätte.
Jag kommer inte vara en jätte för evigt.
Derek vilar inte innan vi har hittat
ett botemedel mot mitt tillstånd.
- Vi är ett lag.
- Vi kan alla behöva en Derek.
- Nån dag kanske vi kan bekanta oss.
- Verkligen?
Vill ni träffa Derek?
Första anhalten: Modesto.
Din familj vet att du kommer hem.
Jag har också ringt Modestopolisen.
Sa att de inte skulle skjuta på dig.
Tack, general.
Kom nu ihåg att folket här
inte är vana vid att se...
...nåt som...dig eller dig...eller dig.
Så var lite lugna...var lite...ni vet.
Gör som jag.
Sluta! Det var en olycka!
Förstör inte nåt!
- Susan?
- Susi Que!
Mamma! Pappa...
- Experimenterade de på dig?
- Nej, mamma. Jag mår bra.
Det är okej. De är med mig.
Det här är mina nya vänner.
Oh, Derek!
Jag har saknat dig så mycket.
Nu kan vi vara tillsammans igen.
Tack vare dig klarade jag fängelsetiden.
- Jag älskar den här mannen!
- Nej, det är mamma. Du kväver henne.
- Älskling... Mår du bra?
- Det smakar skinka.
Ledsen, mamma. Han är en kramare.
- Var är Derek?
- Han är på jobbet, raring.
- Du vet hur han är med sin karriär.
- Vi firar inte utan honom.
Susan? Vad ska jag göra med
alla dina små vänner?
Lägg ut lite snacks bara.
De äter allt.
Ambrosia...
Hur är det?
Fantastisk flickvän.
Så här rockar man, Insecto.
Vem vill bada med Link?
Jag är Benzoate Ostylezene Bicarbonate.
Eller så kan du kalla mig B.O.B.
Vilket som nu är enklast.
Gick jag på för hårt? Jag har suttit i
fängelse hela livet. Varför nämnde jag det?
Det var inte meningen att skrämma dig.
Jag ska bara gå. Jag känner mig så dum.
Alla håller sig lugna.
Vad ni än gör, reta inte upp dem.
Nån som vill ha en Atomic Gin Fizz?
Det är en riktig...
...kick.
Klor! Klor! Klor i mina ögon!
Spring för era liv!
Vad springer de för?
Det var kul, Jim. Precis den bonnhumorn
jag kommer att sakna i Fresno.
Det här är Derek Dietl.
Avslutar för den allra sista gången.
Godnatt Modesto.
Kanal 172. Och bryt!
Gillade du den avslutningen.
Hittade precis på den.
Gode Gud.
Vänta...
Derek. Du skulle inte tro mig om jag
berättade om mina tre senaste veckor.
Det var du som höll
mig vid mina sinnes fulla bruk.
- Kan inte andas...
- Herregud, jag är så ledsen.
Är det bättre?
- Jag är inte van vid min nya styrka.
- Du är verkligen stor.
Ja, men det är fortfarande jag.
Samma tjej som du förälskade dig i.
Förutom att du nyss förstörde
Golden Gate bron.
Det var det enda sättet att
stoppa jätteroboten på.
- Trodde du jag kunde göra nåt sånt?
- Nej.
Jag kan ärligt säga att det aldrig,
aldrig, aldrig skulle falla mig in.
Jag vet att det är lite knäppt.
Väldigt knäppt.
Vi löser det. Jag vet att vi kan hitta
på nåt som får mig normal igen.
Försök att se det från mitt perspektiv.
Jag har en publik som är beroende
av mig för nyheter, väder, sport.
Ska jag lägga allt det på is, medan du
vill få det som hänt dig ogjort?
- Som jag inte har nåt med att göra?
- Ja. Det är exakt vad jag vill.
Livet vi alltid har pratat om då?
Vill du fortfarande ha det?
Självklart. Jag ser bara...
...inte hur jag kan ha det med dig.
Derek, snälla...
- Gör inte det här.
- Du måste inse fakta, Susan.
Krossa mig inte, men jag vill inte gifta
mig och stå i skuggan av nån annan...
...och du kastar en ganska stor skugga.
Jag är ledsen. Det är slut.
Lycka till, Susan.
DU LÄMNAR MODESTO.
Vilket jätteparty!
Dina föräldrar vet verkligen
hur man har kul.
Det var en kanonfest. En av de bästa jag
varit på sen jag muckade från fängelset.
Jag måste ha varit på en annan fest,
för jag upplevde det inte alls så.
Jag tror inte dina föräldrar gillade mig.
Och gelén gav mig nog ett falskt nummer.
- Soporna var åtminstone gratis, och...
- Vem försöker vi lura?
Vi kan rädda varenda stad, men vi
kommer ändå att behandlas som vanligt.
Som monster.
Just det... Monster.
Nåja, hur mår Derek?
Derek, är en självisk tönt.
- Nej!
- Jo!
Allt prat om "oss", jag är så stolt
över "oss". "Vi" fick jobb i Fresno.
Det var inte "vi". Det var bara Derek.
Varför behövde jag träffas av en
meteor för att inse det?
Idiot!
Varför trodde jag att ett
liv med Derek skulle bli så bra?
Se på allt jag gjort utan honom. Slogs
mot en robot? Det var jag, inte han.
Det var otroligt.
Att träffa er var otroligt.
Dr Cockroach, du kan
klättra upp för väggar, och-
-bygga en superdator av en pizzakartong,
två burkar hårspray och..
- Och ett gem.
- Otroligt!
Och du... du är Missing Link!
Du bar bort 250 brudar från Cocoa Beach-
-och hade kraft kvar att
strida mot nationalgardet.
- Och kustbevakningen och livräddarna.
- Otroligt!
B.O.B... Vem annars kan falla från
otänkbara höjder, utan att få en skråma?
Link? Otroligt!
Bra åsikt, Insecto.
- Susan, gör dig inte liten igen.
Jag ska aldrig göra mig
själv liten igen.
Susan!
Bra jobbat, Insecto!
Se upp, Insecto!
Insectosaurus! Nej!
Du klarar dig.
Det kommer att bli bra. Titta på mig!
Stäng inte ögonen.
Du kan inte...
Mamma?
Du måste vara vettskrämd.
Du vaknar på ett konstigt ställe,
har konstiga kläder på dig.
Fängslad av en främling som
flyter runt på en konstig svävpryl.
- Konstigt, inte sant?
- Knappast. Det är inte första gången.
Du slingrar dig verkligen.
- Till utvinningskammaren.
- Vad vill du mig?
- Du har stulit det som tillhör mig.
- Jag har inte stulit nåt från dig.
- Din enorma groteska kropp-
-innehåller Quantonium.
Universums kraftfullaste ämne.
Trodde du verkligen att du
kunde hålla det ifrån mig?
Handlar det om det? Du förstörde San
Francisco, skrämde miljoner människor.
Dödade du min vän,
bara för att komma åt mig?
Tystnad.
Din röst river i mina öron.
Synd att du inte kan vara med och
se vad kraften av Quantonium kan göra-
-i tentaklerna på nån som vet
hur man använder det!
Jag vet hur man använder det.
Bara...
Gör dig inte besvär.
Kraftfältet är ogenomträngligt...
Vad i helskotta...!
Det borde stoppa din ynkliga...
Dator! Stäng dörr till hangar 2.
Stäng dörr till hangar 3!
Dörr till hangar 4!
Stäng alla!
Dator, börja utvinna.
Äntligen kan jag återbygga min
civilisation på en ny planet.
Några tankar om var jag kan börja?
- Din planet, kanske?
- Håll dina slemmiga tentakler därifrån.
Om du ville stoppa mig, skulle du
gjort det när du besatt Quantoniumet.
Nu är du ingenting.
Det finns oskyldiga människor
därnere som inte har gjort nåt.
Det fanns oskyldiga på min
hemplanet innan den förstördes!
- Jag är ledsen för att den förstördes.
- Det var jag som förstörde den.
Förvirrad?
När jag har avslöjat min saga för dig,
kommer allt att bli solklart.
- Dator! Förbered kloningsmaskinen.
- Ja, Gallaxhar.
För många centons sedan
när jag var en bläckfisk-
-kom jag på att mina föräldrar var...
Inget barn ska behöva stå ut med det.
Så jag drog iväg med en jätte...
...och snart därefter var gift.
Allt gick bra, tills hon ville...
...och sen var jag helt, "aldrig" och hon
var helt: "alltid", och jag var som...
Men jag har redan berättat
för mycket för dig...
Låt födelsen av min nya planet,
nu kallad...
...Gallaxhars Planet börja!
Än en gång har ett UFO
landat i Amerika.
Det enda landet UFO:n verkar land i.
Ursäkta mig... - Vad är det?
Okidoki.
Vi tar nu med er till en livesändning
från utomjordingarnas farkost.
Jordens invånare. Jag kommer i frid.
Frukta mig inte. Jag vill inget ont.
Det är viktigt att notera att
de flesta av er dör inom 24 timmar.
De som överlever blir
förslavade och försöksobjekt.
Ta inte det här personligt,
det är bara affärer.
Jag sammanfattar:
Jag kommer i frid, vill inget ont,
och ni kommer alla att dö.
Sätt terrornivån på kod brun,
för jag behöver byta byxor.
Vad ska vi göra nu, doktorn?
Jag vet inte.
Jag ska berätta vad vi ska göra.
Vi ska inte låta Insecto dö förgäves!
Vi ska upp dit, hitta Susan,
och sänka den där utomjordingen!
Mina herrar. Ni har tillräckligt med
kraft för att ta er dit, men inte hem.
Jag kommer och hämtar er om jag kan.
Kommer jag inte, är jag död.
Eller sen.
Jag har tagit hand om
er i snart 50 år...
...men så är det inte längre.
För vad det är värt.
- Det är taskigt. Vad har vi gjort?
- Nej, det är inte taskigt.
Det är ett tecken på respekt.
- Den har oss i sikte, general.
-Det är meningen. Håll kursen.
Stadigt.
Sväng höger!
Kan inte skaka av den!
Håll dig i!
Vi ska ta en tur!
Det är därför jag alltid har
en fallskärm på mig, löjtnant.
Du kan släppa mig nu, löjtnant.
- Vem signalerar du till? Vi är här.
- Stäng igen!
- Länge leve, Gallaxhar.
- Nej, inte alla. - Du, där.
Hur ska jag göra det här?
- Tre bakåt. Nej, han brevid dig.
Den jag pekar på. Du...klonen.
Ja, bra.
Ta fången till förbränningsugnen.
Vi har ingen användning för henne nu.
Länge leve, Gallaxhar.
Ginormica är inte så... stor längre.
Hur ska vi kunna nå henne?
De är för många. Det är omöjligt.
Jag kanske inte har nån hjärna.
Men jag har en idé.
Det här kommer inte att fungera.
Halt!
Jag... Gallaxhar,
beordrar att du ger oss fången direkt.
Du verkar inte gå att laga igen.
- Förbränn den här klonen, vakter!
- Vad väntar ni på? Du och du!
- Allvarligt?
Ta fången och den trasiga
klonen till förbränningsugnen.
Självklart, sir.
Och här är ett säkerhetspass ifall att.
- Vill du ha en pistol?
- Ja, gärna. - Kolla!
Tänk att ni räddade mig. Tack.
Ingen orsak.
Vi monster måste hålla ihop.
Men jag är inget monster längre.
Jag är bara jag.
Min kära, storleken spelar ingen roll.
Du kommer alltid att vara...
- ...en kolbaserad livsform.
- Länge leve, Gallaxhar.
- De här förklädnaderna rockar.
- Där har vi det! Följ mig.
- Enda sättet att rädda Jor...
- Länge leve, Gallaxhar.
Enda sättet att rädda Jorden, är att
spränga skeppet innan invasionen börjar.
- Hur ska vi gå till väga?
- Vi måste hitta den stora kraftkällan.
- Kan du visa vägen till kraftkällan?
- Visst, där ovanför utvinningskammaren.
- Tack så mycket.
- Se upp!
Får jag den. Nån ansvarsfull person
måste ha hand om såna här vapen.
- Vad?
- Länge leve, Gallaxhar.
- Monster!
- Monster?
Lystring alla utomjordingar.
Förgör alla monster.
Vill ni smaka på det här?
Vill du skada min vän,
måste du gå genom mig.
Just det.
Susan!
Vi klarade det.
- Herregud.
- Godmorgon, inkräktare.
Du kommer aldrig
att klura ut min färgkod.
Ett hexadecimalt färgsystem.
Det här kommer att bli grejer.
Röd, grön, blå, gul, orange baby-blå,
lila, rosa, brun, mocka...
Dansa, doktorn!
Dina danssteg är ingen match
för mitt säkerhetsprotokoll.
Vi kan inte hålla
tillbaka dem länge till.
En sak du inte vet om mig, min kära.
Är att jag är doktorand i dans.
Säkerhetsprotokollet överträdit.
Skeppet kommer att självförstöras.
Total förintelse om sex minuter.
- Va? Skicka iväg invasionen då.
- Det är inte möjligt längre.
Omdirigera Quantoniumet till bryggan
och förbered min räddningskapsel.
Titta. De är rädda och flyr.
Monstrena vinner.
Det är nog inte därför de flyr.
Skeppet kommer att
förstöras om fem minuter.
- Länge leve, Gallaxhar.
- Vi kommer inte att klara det.
Fortsätt!
Det spelar ingen roll.
Den rubbar sig inte.
Om jag var Ginormica
hade jag klarat det.
- Ge dig av medan du har chansen, Susan.
- Säg inte så. Jag lämnar er inte.
Jo, det ska du. Monger
väntar på dig utanför skeppet.
Ge dig av. När det finns tid.
Skeppet kommer att
förstöras om fyra minuter.
Oroa dig inte, Susan. Nu har du
chansen att få tillbaka ditt gamla liv.
Men jag vill inte det.
De tror att de har stoppat mig.
De har inte stoppat nåt.
Kvinnlig kolbaserad livsform
eller "Susan" är inte fångad.
Lystring robotsonder.
Krossa jordinnevånaren.
Robothangaren är förstörd.
Avfyra phaseoid-kanonen.
- Är du galen? Du kunde ha dödat mig.
- Då förstår vi varandra.
- Öppna dörrarna och släpp mina vänner.
- Vad händer annars?
Du tror väl inte att du
är en match för mig?
Quantoniumet har överförts till bryggan.
Räddningskapsel redo för transport.
Som jag sa förut, du borde ha
besegrat mig när du hade Quantoniumet.
Ha det så kul när du exploderar.
- Öppna dörrarna.
- Jag kan inte.
Det är vad som händer när skeppet är
på självförstörelse. Alla kommer att dö.
Och du kan inget göra åt det. Susan...
Jag är inte så säker på det.
Och jag heter Ginormica.
Förintelse om en minut.
- Det var kul att känna dig, doktorn.
- Jag känner detsamma, min vän.
Vi ses på lunchen imorgon.
- Just det, B.O.B.
-Det kommer att vara tårta, ballonger.
Tårta och ballonger till lunch? Det
kommer att bli den bästa dagen någonsin!
Jösses Amelia.
Total förintelse om 30 sekunder.
Var är Monger?
Enda skälet till att han inte
skulle vara här, är om han var död.
Eller försenad.
Insectosaurus, du lever!
Och du är en fjäril.
Åtta, sju, sex...
...fem, fyra, tre...
- ...tre, två, ett.
- Kom igen!
Ingenting hände.
Jag räknade kanske...
- Oj då!
- Susie Que...
Pappa!
Jag visste att du nån dag-
-skulle rädda Jorden från en
invasion från yttre rymden.
- Tack, men jag var inte själv.
- Ursäkta. - Hur står det till?
- Susan!
- Derek?
Jag har tänkt länge på vad som
hände mellan oss och jag förlåter dig.
Det var inte ditt fel att du träffades
av en meteor och förstörde allt.
Du förstörde nog inte allt. New York
ringde precis. De erbjöd mig TV-tid.
Jag behöver bara få en intervju med dig.
Jag får mitt drömjobb och du får
din drömkille. Alla vinner på det.
Derek...det är fantastiskt.
Rullar kameran?
Absolut...
Bra, för jag vill inte
att dina fans missar det här.
Det här är Susan Murphy som säger:
Hej då, Derek.
B.O.B, skulle du kunna...?
Du är en självisk idiot, Derek.
Och vet du vad?
Jag har träffat nån annan. Hon är
limegrön och har 14 ananasbitar i sig-
-och hon är allt jag förtjänar i livet.
Jag är lycklig nu, Derek.
Utan dig. Det är slut.
- Stäng av den.
- Monster.
Jag är så stolt att jag kan gråta om jag
inte förlorat mina tårkanaler i kriget.
Men det får vänta.
Världen behöver er igen.
- Vad är det, general?
- En snigel ramlade i en kärnreaktor.
En jättesnigel
är sakta på väg till Paris.
Jag har alltid velat åka till Paris.
- Vilka är med mig?
Vad säger du fjä-ril-sauros?
- Vi är på.
- Räkna med mig.
Au revoir, älskling.
Och ha en säker flygtripp.
Hej då, Derek.
Lycka till med att komma över mig.
- B.O.B. Det är mig han ska komma över.
- Vänta! Dejtade du Derek också?
Den tönten!
Svensk text: SSG - SweSUB Group ©
Påskharen och FRiEND
www.SweSUB.nu